Allt är kaos.

Skakar, skakar som en jävla idiot.

Gråter, gråter, och gråter.

Allting är förstört.

Orkar inte, orkar inte.

Behöver någon som inte lämnar mig.

Behöver någon som står ut med mig.

Någon som tycker om mig, på riktigt.

Andningen fuckar, nästan hela tiden,

Panik.

Jag är kaos.

Jag antar att jag är förstörd.

Riktigt jävla fucking förstörd.

Och det förstör mig mer med tanken på att faktiskt ingen kommer vilja eller orka laga mig igen.